Efter att ha presenterat våra samhällen i onsdags sparkade vi igång nästa projekt: ett performance baserat på ett av orden vi fick under redovisningen. Vi såg Roy Anderssons Du levande i torsdags för att få inspiration. Det var andra gången jag såg den och den var lika bra denna gång. Kanske är den något lång för att klara det faktum att det ärligt talat inte händer särskilt mycket, men många av scenerna är genialiska. Jag nämnde under redovisningen att konstnärliga upplevelser kan vinna på kunskap om det man upplever (så här i efterhand inser jag att jag var inspirerad av Christer Sturmarks Tro och vetande 2.0 som jag precis läst, där han skriver om att den poetiska upplevelsen av en vacker regnbåge inte förlorar sin mystik av kunskaper i fysik; snarare blir den än mer fantastisk av att man känner till hur vitt ljus är bärare av samtliga färger, och att dessa brister ut i solosång när ljuset bryts i ett prisma) något jag återigen tänkte på under filmen. Jag såg en dokumentär om filmen för ett tag sedan, och det nämndes att scenen där allt porslin går i golvet är inspelad ett flertal gånger. Man kan riktigt känna hur hela ensemblen tänker "hoppas denna tagning går vägen så vi slipper göra om det en gång till".
Hur som haver, inför det nya projektet har vi blivit indelad i grupper. Vår grupp hade redan på onsdagen spånat lite kring hur vår performance skulle se ut, men efter filmvisningen ändrade vi riktning något. Utan att förstöra den eventuella spänning som finns kring vad vi ska göra, kan jag säga att vi tonar ner det konkreta till förmån för det absurda. Jag tycker personligen att vi hittat en fin balans i vår kommande uppvisning; det konstnärliga och fria samsas med ett tämligen väl kontrollerat tema. Vi får se hur det går på måndag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar