måndag 11 oktober 2010

Jag hörde på radion att Palme förfarande är död. Jag tror de överdriver!

Första veckan av kursen till ända och dags att summera. Jag kan ärligt säga att jag inte till fullo greppat vad kursen går ut på, men jag förmodar, eller i varje fall hyser jag en förhoppning, att detta kommer att utkristalliseras och bli klarare för varje moment. Vi befinner oss trots allt fortfarande i inledningen av projektet.


Sokratiska samtal
Vad jag uppskattat mest under veckan - möjligen i kraft av dess konkreta karaktär - var föreläsningen om och övandet i sokratiska samtal. Anna Pihlgren, vars namn hade en avlägset bekant klang, föreläste och hon gjorde det bra.
     Några saker som kom upp och som jag funderat kring: Som deltagare fick man i samtalet inte hänvisa till auktoriteter, utan det var ens egna åsikter och ståndpunkter som skulle stå i fokus. Jag håller till viss del med, men samtidigt tycker jag att regeln låter lite stelbent. Att hänvisa till auktoriteter fyller ju en något bredare funktion än att enkom knäppa någon på näsan. Min ståndpunkt skulle ju till exempel i en viss fråga kanske bäst beskrivas som ett dialektiskt förhållande mellan två åsiktsriktningar, varpå en hänvisning till en författare, filosof eller annan tänkare kan hjälpa till att sätta funderingarna i ett sammanhang.
     En annan sak Pihlgren sa var att man som samtalsledare inte skulle ha något färdigt svar på frågan man diskuterar; det skulle inverka menligt på förmågan att inte leda samtalet åt ett på förhand bestämt håll. Jag skulle vilja påstå att det är tämligen orimligt krav och dessutom ganska onödigt. Som god samtalsledare måste jag kunna problematisera även ståndpunkter jag själv delar, samtidigt som jag kan uppmuntra de jag inte hyser. Att bedöma kvalitén i ett resonemang bör kunna skiljas från frågan i vilken utsträckning jag delar åsikten.
     Med detta sagt tycker jag att dagen var lyckad. Vi avslutade med att hålla fyra samtal varav ett leddes av undertecknad. Det var inte första gången jag ledde ett sådant samtal, och det kändes helt okej. Varje samtal kretsade kring en given bild, något som var både bra och dåligt. Bra eftersom det var tämligen lätt att hitta givna utgångspunkter för samtalet - det gick alltid att hitta nya vinklar och aspekter att ta upp. Dåligt eftersom samtalet tenderade att stanna kvar i bilden snarare än tog sin utgångspunkt från den. Jag kan inte säga att något av samtalen grep tag i mig. Jag hade nog föredragit om det funnits någon mer konkret frågeställning som samtalet kunnat kretsa kring; fortfarande med bilden som startmotor. Nåväl, vi kommer att få fortsatt gnuggning i sokratiska samtal och jag ser fram mot detta.

Ett samhälle söker sin berättelse
På fredagen sparkade vi igång själva gestaltningsprojektet där ett samhälle söker sin berättelse. Vi fick tejpa upp en fysisk yta som skulle hysa vårt samhälle, en yta som sedan fylldes på med ord som vi fått associera fram. Vidare fick vi plocka på oss föremål som vi tyckte passade in med orden. Vidare fick vi flödesskriva med utgångspunkt från ett av orden, och sedan i grupp försöka få till ett motto som passade in i  samhället.
     Detta projekt befinner sig som sagt i sin linda, så jag har inte så mycket att säga kring det. För tillfället känner jag mig en smula vilsen kring vart projektet ta vägen och vad vi förväntas få ut av det. Jag hoppas att detta kommer att ge sig under tidens gång. 


En värdig avslutning på en bra vecka
Eftersom vi på fredagen slutade något tidigare än planerat hanns det även med en öl på bryggeriet. Uppslutningen var något klen, men sällskapet angenämt. Det bådar gott inför resten av kursen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar